-
Stormen som ledde till en byggnadsboom i skärgården
Den 28 augusti år 1890 drabbades Finland av en ovanligt förödande storm. Enligt dåtida väderobservationer förekom vindar med vindhastighet på upp till 50 m/s sydvästlig vind. Hur stark vinden verkligen var har inte i efterhand kunnat fastställas, men med stor sannolikhet uppnådde den orkanstyrka, dvs. 33 meter i sekunden eller mer. Stormen, som kallades Augustistormen, skapade rubriker i tidningarna längs sydkusten där bl.a. takplåtar blåste av hus, fönsterrutor krossades i vinden och byggnadsställningar rasade. I Nya pressen beskrevs stormen som en ”fruktansvärd orkan” och i Västra Nyland kunde man läsa att ”Knipan [en föregångare till dagens restaurang Knipan i Ekenäs] som fick taga emot vågorna, knakade i sina fogar då…
-
Juldagen år 1878
På 1800-talet gick hela december åt till att förbereda julen. Lutfisken skulle läggas i blöt, grisen skulle slaktas (om man hade en), bröd bakas och öl bryggas. Man skulle också städa och byka, allt skulle vara rent och fint till julen. Julen var årets stora högtid och något att se fram emot under de mörka vintermånaderna. Den var också den längsta ledigheten man hade. Till julottan på juldagen skulle man, i före som före. Julottan kunde börja så tidigt som klockan 4 på morgonen, men vanligen började den klockan 6. År 1878 slutade färden till julottan i tragedi för kyrkfarare från Halstö, Nothamn och Växär, då deras båt kantrade…
-
Spritsmugglingen i skärgården för hundra år sedan
Under åren 1919–1932 var förbudslagen i kraft i Finland. Förbudslagen förbjöd både försäljning och användning av alkoholhaltiga drycker. Lagen var ett försök att minska på alkoholanvändningen i Finland. Det man inte räknat med var att den också ledde till en omfattande spritsmuggling. Sprit smugglades från Estland, och också från Tyskland och Holland där det fanns stora spritfabriker. Under de 13 åren lagen var i kraft var närmare 160 000 finländare inblandade i spritsmugglingsverksamheten. Motsättningarna i Finland var stora under den här tiden. Fattigdomen var utbredd i Finland och inbördeskriget var i färskt minne. Också skärgårdsborna i Snappertuna skärgård kunde tjäna pengar på att hämta spritkanistrar från lastfartyg ute till havs. Smugglarligor anlitade…
-
Notfisket på Halstö
Notfiske är en gammal fiskemetod använd sedan medeltiden. Strömmingsnoten var fram till mitten av 1800-talet den effektivaste metoden att fiska vårlekande strömming. Fiske med not gick till så, att noten, ett stort nät bundet av garn, drogs genom vattnet och togs ihop antingen vid stranden eller i en båt. Genom att dra noten genom vattnet tvingades fiskarna in i struten där de fastnade. Strömmingsnoten på Halstö På Halstö var strömmingsnoten det viktigaste fiskeredskapet under 1800-talet. Allt garn spanns och tvinnades hemma på gården som morgon och kvällsarbete för mor, döttrar och tjänarinnor. Notgarnet var gjort av hampa och lin. Hampan hämtades i stora balar från Reval (dagens Tallinn) och häcklades…
-
Sjöjungfrun och tomten på Ådön
Folktron var stark under flera hundra år i Finland. Från 1850- till 1930-talet tecknades finlandssvenska sägner ner och samlades i verket Finlands svenska folkdiktning. Också på Halstö trodde man på tomtar, maror och sjöjungfrur. Här följer några exempel på vilka väsen man kunde stöta på i trakten, nedtecknat i början av 1900-talet. Sjöjungfrun på Ådön ”Sjöjungfrun på Ådön brukar visa sig: hon har långt, ljusgult hår och långa tissar. En gång tvättade hon sig på Ådöbranten, men försvann i djupet, då en person kom roende.” Tomten på Ådön ”Ådötomten på Halstö kunde ej fördraga Öhmans grå häst. Då Öhman plöjde på Ådön och lämnade hästen där över natten, var han…
-
Sommargäster på Halstö på 1890-talet
De första sommargästerna kom till Halstö i slutet av 1800-talet. Vid sekelskiftet var sjövägarna bättre utvecklade än vägarna på land. Det gick lätt för stadsborna att ta sig ut i skärgården, eftersom ångbåtar trafikerade farlederna. Med de större ångbåtarna kunde man ta sig ända till England. På Halstö såg man chansen att hjälpa upp ekonomin och hyrde ut huvudbyggnaden över sommarmånaderna. Husbonden med familj flyttade in i den gamla huvudbyggnaden (som i dag finns på Forngårdens museum) och bodde där under sommaren. Efter hand började man hyra ut flera sommarbostäder på Halstö, och år 1896 började en kustångare, som trafikerade rutten Helsingfors – Ekenäs, stanna till vid bland annat Halstö, Busö, Dalkarö och…
-
Munkar, sumpbåtar och fågelnät – vad ortnamnen har att berätta
Tittar man närmare på ortnamnen i skärgården (och var som helst annanstans också förstås) kan man få en hel del information om vad som försiggått på platsen. Här följer några ortnamn i närheten av Halstö som bär på en historia: Namnet Sumpbåtsören (i dag Sumppis) berättar att platsen användes som hamn för sumpbåtar, det vill säga båtar som användes för att transportera fisk. Fisken transporterades både till Tallinn, Helsingfors och Stockholm. Sumpbåtsfladan, viken där man drog upp båtarna, kallas i dag för Lagunen. I namnet Munkören är munkarna i namnet antagligen franciskanermunkar från Padis kloster i Estland. Klostret hade stort inflytande på västra Nyland under 1300-talet och köpte upp flera…
-
”På Halstö äro ock några ekar”
På Halstö finns det några som varit med längre än något annat levande på ön. Det är ekarna. Eken har genom tiderna ansetts vara ett heligt träd, kanske för att den lever så länge. Ekar kan bli över 1000 år gamla. Så gamla är knappast ekarna på Halstö, men flera hundra år kan man nog anta att de är. År 1747 åkte Augustin Ehrensvärd runt i södra Finlands skärgård. Han hade fått i uppdrag av Sveriges kung att bygga en försvarsfästning för det svenska riket utanför Helsingfors. Ehrensvärd besökte Halstö (som han kallar Hallsten) på sin resa och nämner bland annat att det finns ”genvägar mitt igenom säden” på ön…
-
Halvskifte – ett skärgårdshemman bebott sedan medeltiden
Skärgårdshemmanet Halstö, eller Halvskifte som det ursprungligen hette, har varit bebott sedan medeltiden. Första gången ön förkommer i skrift är år 1451 och namnet stavas då Halfskifftö. Orsaken till att ön nämns är att en man vid namn Almand (namnet syftar antagligen på det franska ordet för tysk) var skyldig att erlägga 8 örtugar (silvermynt) i flötesskatt till svenska kronan. Flötesskatt antas beteckna ett slag av specialskattearrangemang där hemmansägarna fick skattelättnader mot att de fungerade som lotsmän. Farleden längs den finska kusten gick söder om Halstö. Skeppen höll sig nära kusten eftersom de då var mer skyddade för stormar. Samtidigt var det utmanande att navigera genom skärgården eftersom farvattnen…
