• sjöfart

    Ett evigt roende och hopande

    I långa tider var det den egna muskelkraften som gällde när man tog sig fram på haven. På medeltiden räknades avståndet till sjöss i veckosjöar, som antas vara ett mått för hur långt man orkade ro innan man måste byta roddare. På en dag räknade man med att hinna ro sex veckosjöar. En veckosjö har antagits vara kring ca 8 och 11 km, förstås beroende på väder och vind. För dagligt bruk och kortare färder använde man på Halstö, som på andra håll i skärgården, ekor, skötbåtar, notbåtar och sumpbåtar. Ekor, roddbåtar utan köl, var de simplaste och vanligaste båtarna. Namnet eka kommer från ökstock, som syftar på en båt…

  • fiske,  Halstö,  sjöfart

    Från fiske och handelsfärder till stuguthyrning

    Halstö har såvitt man vet varit bebott  i omkring 500 år, antagligen på grund av sitt centrala läge vid den viktiga farleden längs med Finlands sydkust. Halstöborna har genom tiderna kunnat sysselsätta sig med både sjöfart, handel och lotsning utöver det mera allmänna mångsyssleriet i skärgården, som bestod av fiske, jakt, jordbruk och boskap. Från och med medeltiden bedrevs det aktivt handel, det som brukar kallas bondeseglationen, mellan skärgårdsborna i västra Nyland och Reval (Tallinn) och Stockholm. Under hela 1800-talet seglade Halstöbönderna på handelsfärder till Stockholm, Reval och Helsingfors, men under 1900-talet slutade man småningom med det då segelfartygens era började vara över. Sedan början av 1700-talet har gården på…