Sjöjungfrun och tomten på Ådön
Folktron var stark under flera hundra år i Finland. Från 1850- till 1930-talet tecknades finlandssvenska sägner ner och samlades i verket Finlands svenska folkdiktning.
Också på Halstö trodde man på tomtar, maror och sjöjungfrur. Här följer några exempel på vilka väsen man kunde stöta på i trakten, nedtecknat i början av 1900-talet.
Sjöjungfrun på Ådön
”Sjöjungfrun på Ådön brukar visa sig: hon har långt, ljusgult hår och långa tissar. En gång tvättade hon sig på Ådöbranten, men försvann i djupet, då en person kom roende.”
Tomten på Ådön
”Ådötomten på Halstö kunde ej fördraga Öhmans grå häst. Då Öhman plöjde på Ådön och lämnade hästen där över natten, var han alltid säker på att hästen följande morgon befann sig på stenknaporn (en samling rullstenar), där tomten tvang hästen att bida morgonen utan mat och dryck.”
”Samme Öhman lånade en gång två oxar från Växär, och den ena som var brokig behagade icke Ådötomten. Denne drog försorg om att oxen föll överbord, då man kom till Ådön för att plöja, och då roddarna i sin förskräckelse skulle hugga av repet, stötte tomten till yxan, så att oxen träffades och miste sin näsa”
Tomten på Träskö
”Halstö-Ådö och Busö-Träskö tomtarna stodo på fientlig fot med varandra. En gång då någon skulle ro den förra över till Träskö sprang den senare ursinnig på bärgen mittemot ivrigt ropande: ”Ro int hit’n! Ro int hit’n!”
Tomtar lär också ha funnits på Gloholmen, och också där finns resterna av en gammal lada, där tomtarna sägs ha hållit till.
Maran
Ett annat väsen, av obehagligare sort, var maran. Om man blev för upptagen av någon annan, på grund av förälskelse eller avund, kunde man utan att veta om det ”gå i mar” åt den personen, eller åt djuren på den berördas gård. Från Halstö finns följande anteckning:
”[En kvinna] i Halstö var mara på Gästans häst. Hon brevväxlade med den yngre av […]pojkarna”
Maran sades plåga sovande personer genom att sätta sig på deras bröst och ”rida” (s.k. marritt, ordet för mardröm på norska är mareritt) så att en kvävningskänsla uppstod. Även hästar och andra djur kunde bli utsatta för maran. För att skydda djuren mot maran tjärade man på Halstö ett kors över ladugårdsdörren.
