Halvskifte – ett skärgårdshemman bebott sedan medeltiden

Skärgårdshemmanet Halstö, eller Halvskifte som det ursprungligen hette, har varit bebott sedan medeltiden. Första gången ön förkommer i skrift är år 1451 och namnet stavas då Halfskifftö.

Orsaken till att ön nämns är att en man vid namn Almand (namnet syftar antagligen på det franska ordet för tysk) var skyldig att erlägga 8 örtugar (silvermynt) i flötesskatt till svenska kronan. Flötesskatt antas beteckna ett slag av specialskattearrangemang där hemmansägarna fick skattelättnader mot att de fungerade som lotsmän.

Farleden längs den finska kusten gick söder om Halstö. Skeppen höll sig nära kusten eftersom de då var mer skyddade för stormar. Samtidigt var det utmanande att navigera genom skärgården eftersom farvattnen var fulla med grund.

Almand på Halfskifftö lotsade möjligen fartyg in till Raseborgs slott, som under 1450-talet hade sin blomstringsperiod.

Raseborg slott var en av försvarsborgarna längs den finska kusten. I väster fanns Åbo slott och i öster Viborg. Slottsherrarna på Raseborgs slott hade som uppgift att övervaka sjöfarten och handeln i området och de hade starka kontakter med Reval (dagens Tallinn) på andra sidan Finska viken. Reval i sin tur hörde till Hansaförbundet, som dominerade handeln på Östersjön under medeltiden, och som omfattade som mest nästan 100 städer.

Ett förslag till vad namnet Halvskifte kunde syfta på är att ön skulle ligga ungefär halvvägs mellan Stockholm och Viborg. I närheten av Halstö finns också Viborgs sten, ett landmärke som förekommer på kartor från och med 1600-talet, som enligt legenden ligger exakt halvvägs mellan Stockholm och Viborg.