fiske,  Halstö,  sjöfart

Från fiske och handelsfärder till stuguthyrning

Halstö har såvitt man vet varit bebott  i omkring 500 år, antagligen på grund av sitt centrala läge vid den viktiga farleden längs med Finlands sydkust. Halstöborna har genom tiderna kunnat sysselsätta sig med både sjöfart, handel och lotsning utöver det mera allmänna mångsyssleriet i skärgården, som bestod av fiske, jakt, jordbruk och boskap.

Från och med medeltiden bedrevs det aktivt handel, det som brukar kallas bondeseglationen, mellan skärgårdsborna i västra Nyland och Reval (Tallinn) och Stockholm. Under hela 1800-talet seglade Halstöbönderna på handelsfärder till Stockholm, Reval och Helsingfors, men under 1900-talet slutade man småningom med det då segelfartygens era började vara över.

Minnessten för bönderna på Halstö på Snappertuna begravningsplats. Matths Matthsson som står överst gifte sig med Hans Simonssons dotter Carin.

Sedan början av 1700-talet har gården på Halstö gått i arv inom samma släkt. Den första i ledet var Hans Simonsson från Espings i Ingå som kom till ”ödeshemmanet Halfskifte” år 1724. Gården hade då stått tom sedan den föregående bonden år 1713 flytt till Sverige, på grund av den ryska ockupationen under Stora ofreden (1713 -1721). Det var hårt arbete som gällde för Hans Simonsson och hans familj, eftersom de flesta byggnaderna på ön var i dåligt skick eller förstörda och nya måste uppföras. Dessutom dog de kor familjen han hade med sig i ”boskapssjuka” under de första åren på ön. Den gamla huvudbyggnaden på Halstö som i dag finns på Forngårdens museum är från Hans Simonssons tid.

Det många stenmurarna på Halstö avslöjar att det inte var helt lätt att hitta odlingsbar mark på ön.

Genom åren har Halstöborna varit mångsysslare, som skärgårdborna i allmänhet är. Fisket var i långa tider den största inkomstkällan, och t.ex. strömmingsnoten (som du kan läsa om i det här blogginlägget) förde samman flera gårdar i trakten då det krävdes så många för att dra not.

Jordbruk och boskap hade man förstås också. På Halstö odlades till exempel rovor, humle, potatis, råg samt hö för kor och annat boskap, och på 1800-talet planterades de första äppelträden. Eftersom det var knappt om mark att odla på hade man odlingar runt omkring på olika öar. Korna gick (och transporterades) också från en ö till en annan på bete. När de skulle mjölkas fick dejan åka runt från ö till ö och leta rätt på korna.

Nu för tiden betar får från Bovik på Halstö om somrarna.

Uthyrningen av sommarbostäder fick sin början på Halstö redan i slutet av 1800-talet, men dagens Halstö stugby startade sin verksamhet på 1980-talet då bröderna Jan-Eric och Mats Öhman satte i gång att bygga stugor på Halstö-holmarna. Innan dess hade enskilda öar, fiskevatten och byggnader hyrts ut,  men man sysslade i huvudsak med fiske och boskapsskötsel.

Sågen på Halstö, där virket till sommarstugorna sågats upp.

 

 

 

 

 

 

 

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *