-
1800-talskändisar i skärgården
Förutom Augustin Ehrensvärd som grundade Sveaborg (och som nämndes i ett tidigare inlägg) har också andra personer som blivit ihågkomna i historien rört sig i Halstö-trakterna och den närliggande skärgården. Den ryska tsaren Alexander III och hans gemål prinsessan Dagmar av Danmark vistades i västra Nylands skärgård med sin lustjakt, och gästade bl.a. Källviken nära Ekenäs och Barösund. De besökte trakten i flera repriser under åren 1880- och 1890-talet och Dagmarkällan vid Källviken har fått sitt namn av prinsessan Dagmar, som ett minne av besöken. Kejsarparet väckte uppmärksamhet där de rörde sig: sällskapet reste med tre kejserliga yachter och ett antal lotsbåtar. En annan som tillbringade tid i Snappertuna…
-
Besök 1800-talets Halstö
På Tunabacka i Snappertuna finns Forngårdens museum som öppnades år 1958. Museet visar hur man bodde på ett skärgårdshemman i mitten av 1800-talet, komplett möblerat med sängar, köksattiraljer, spinnrock, verktyg, spritplunta och smörstämpel. På huvudbyggnaden på gårdsmuseet, en röd låg s.k. parstuga kan man läsa namnet Halstö. Hit har nämligen den gamla mangårdsbyggnaden fån 1700-talet (bokstavligen) vandrat vidare. På 1940-talet gjorde Snappertunaborna en gemensam insats för att grunda ett museum, en forngård som skulle visa hur folk levde på 1700- och 1800-talet. För att sätta fart på projektet grundades Snappertuna Fornminnesförening, som ägde museet fram till år 1967, då kommunen tog över. Till museet samlade Snappertunaborna i hop byggnader och…
-
Ett evigt roende och hopande
I långa tider var det den egna muskelkraften som gällde när man tog sig fram på haven. På medeltiden räknades avståndet till sjöss i veckosjöar, som antas vara ett mått för hur långt man orkade ro innan man måste byta roddare. På en dag räknade man med att hinna ro sex veckosjöar. En veckosjö har antagits vara kring ca 8 och 11 km, förstås beroende på väder och vind. För dagligt bruk och kortare färder använde man på Halstö, som på andra håll i skärgården, ekor, skötbåtar, notbåtar och sumpbåtar. Ekor, roddbåtar utan köl, var de simplaste och vanligaste båtarna. Namnet eka kommer från ökstock, som syftar på en båt…
-
Vrakgods gav klirr i kassan
I de finländska vattnen ligger tusentals vrak. De äldsta vraken man hittat är från medeltiden, som bl.a. Esselholmsvraket utanför Halstö (som du kan läsa om i det här blogginlägget). Video: Esselholmsvraket Genom tiderna har skeppsbrott varit något som skärgårdsborna haft nytta av. På Fårö på Gotland lär man till och med ha bett denna aftonbön : ”Gud välsigne våra åkrar och ängar, våra pigor och drängar! Giv fisk i garn och kut i strand! Gud, låt ett stort skepp stranda på skär i natt!” De varor man kunde få tag på från ett skepp som förlist var eftertraktade. Till det mest värdefulla som fanns på skeppen hörde tågvirket, d.v.s. repen,…
-
Några jakthistorier från förr
Jakt stod säsongsvis för en stor del av maten på bordet i skärgården, både sälar och fåglar, och också fågelägg, var eftertraktade som föda. Från sälarna tog man, förutom köttet, till vara både skinn och späck (alltså fett). Av späcket kokade man tranolja som bl.a. kunde användas som olja för lampor. Fågelskytte med vettar var det vanligaste jaktsättet. Sjöfåglar som var populära jaktbyten var alfågel, ejder, skrak och knipa. De här fåglarna förekommer också ofta i ortnamn, just på grund av att jakten var en viktig del av vardagen. Vårjakten var genom tiderna speciellt viktig i skärgården, då man efter en lång vinter igen hade chans att få färskt kött…
-
Stormen som ledde till en byggnadsboom i skärgården
Den 28 augusti år 1890 drabbades Finland av en ovanligt förödande storm. Enligt dåtida väderobservationer förekom vindar med vindhastighet på upp till 50 m/s sydvästlig vind. Hur stark vinden verkligen var har inte i efterhand kunnat fastställas, men med stor sannolikhet uppnådde den orkanstyrka, dvs. 33 meter i sekunden eller mer. Stormen, som kallades Augustistormen, skapade rubriker i tidningarna längs sydkusten där bl.a. takplåtar blåste av hus, fönsterrutor krossades i vinden och byggnadsställningar rasade. I Nya pressen beskrevs stormen som en ”fruktansvärd orkan” och i Västra Nyland kunde man läsa att ”Knipan [en föregångare till dagens restaurang Knipan i Ekenäs] som fick taga emot vågorna, knakade i sina fogar då…
-
Juldagen år 1878
På 1800-talet gick hela december åt till att förbereda julen. Lutfisken skulle läggas i blöt, grisen skulle slaktas (om man hade en), bröd bakas och öl bryggas. Man skulle också städa och byka, allt skulle vara rent och fint till julen. Julen var årets stora högtid och något att se fram emot under de mörka vintermånaderna. Den var också den längsta ledigheten man hade. Till julottan på juldagen skulle man, i före som före. Julottan kunde börja så tidigt som klockan 4 på morgonen, men vanligen började den klockan 6. År 1878 slutade färden till julottan i tragedi för kyrkfarare från Halstö, Nothamn och Växär, då deras båt kantrade…
-
Notfisket på Halstö
Notfiske är en gammal fiskemetod använd sedan medeltiden. Strömmingsnoten var fram till mitten av 1800-talet den effektivaste metoden att fiska vårlekande strömming. Fiske med not gick till så, att noten, ett stort nät bundet av garn, drogs genom vattnet och togs ihop antingen vid stranden eller i en båt. Genom att dra noten genom vattnet tvingades fiskarna in i struten där de fastnade. Strömmingsnoten på Halstö På Halstö var strömmingsnoten det viktigaste fiskeredskapet under 1800-talet. Allt garn spanns och tvinnades hemma på gården som morgon och kvällsarbete för mor, döttrar och tjänarinnor. Notgarnet var gjort av hampa och lin. Hampan hämtades i stora balar från Reval (dagens Tallinn) och häcklades…
-
Sommargäster på Halstö på 1890-talet
De första sommargästerna kom till Halstö i slutet av 1800-talet. Vid sekelskiftet var sjövägarna bättre utvecklade än vägarna på land. Det gick lätt för stadsborna att ta sig ut i skärgården, eftersom ångbåtar trafikerade farlederna. Med de större ångbåtarna kunde man ta sig ända till England. På Halstö såg man chansen att hjälpa upp ekonomin och hyrde ut huvudbyggnaden över sommarmånaderna. Husbonden med familj flyttade in i den gamla huvudbyggnaden (som i dag finns på Forngårdens museum) och bodde där under sommaren. Efter hand började man hyra ut flera sommarbostäder på Halstö, och år 1896 började en kustångare, som trafikerade rutten Helsingfors – Ekenäs, stanna till vid bland annat Halstö, Busö, Dalkarö och…
