Ett evigt roende och hopande
I långa tider var det den egna muskelkraften som gällde när man tog sig fram på haven.
På medeltiden räknades avståndet till sjöss i veckosjöar, som antas vara ett mått för hur långt man orkade ro innan man måste byta roddare. På en dag räknade man med att hinna ro sex veckosjöar. En veckosjö har antagits vara kring ca 8 och 11 km, förstås beroende på väder och vind.
För dagligt bruk och kortare färder använde man på Halstö, som på andra håll i skärgården, ekor, skötbåtar, notbåtar och sumpbåtar.
Ekor, roddbåtar utan köl, var de simplaste och vanligaste båtarna. Namnet eka kommer från ökstock, som syftar på en båt gjord av en urholkad trädstam. Ekorna användes för att ta sig fram kortare sträckor och för mindre fiskefärder och transporter. I de större ekorna rymdes också några kor, vilket var behövligt när man transporterade djuren mellan öarna. Ett litet segel gjort av bomull kunde resas ifall vinden var gynnsam, men vana roddare tog sig fram snabbt med åror.
Skötbåten var en lite större båt som användes vid fiske efter strömming med skötar, då man skulle längre ut på öppet vatten. Notbåten, i sin tur, krävde en del extra finesser då den användes till fiske med not.
Sumpbåten var en båt med hytt och segel som användes för transport av fisk, båten hade nämligen en inbyggd sump. Med sumpbåtarna åkte man på 1800-talet till Reval för att sälja fisk.
Båtarna byggde Halstö-borna till stor del själva (och också åt andra) och virket kom oftast från den egna skogen. Som material använde man furu, och för delar av båtarna också en och ek.
De första motorbåtarna kom i slutet av 1800-talet. På Halstö skaffade man den första motorbåten 1912, en färdigbyggd fiskebåt från Ingå. Båten köptes för att användas till ”drivanfiske”, det vill säga skötfiske ute till havs, så man skulle slippa ro den långa vägen ut och tillbaka. Den andra motorbåten man skaffade användes för att transportera stock till sågarna. Innan man skaffade den rodde man med stockflotta från Halstö ända till Ekö utanför Lappvik där det fanns en såg.
På 1920-talet blev kanoter populära farkoster i skärgården, då det var smidiga och ljudlösa (vilket var bra i samband med jakt) och man tog sig fram snabbt med dem. Skärgårdsbon Thorvald Strömberg som till vardags paddlat från sitt hem på Rödjan i Ekenäs skärgård för att sköta ärenden, vann både världsmästerskap och OS i paddling på 1950-talet.
På 1970-talet blev plastbåtarna vanliga och i dag hör Finland till världens båttätaste länder. Dessutom får alla som vill ”idka båtliv” enligt allemansrätten i Finland.
Ha det så skönt på sjön i sommar!
