Några jakthistorier från förr
Jakt stod säsongsvis för en stor del av maten på bordet i skärgården, både sälar och fåglar, och också fågelägg, var eftertraktade som föda. Från sälarna tog man, förutom köttet, till vara både skinn och späck (alltså fett). Av späcket kokade man tranolja som bl.a. kunde användas som olja för lampor.
Fågelskytte med vettar var det vanligaste jaktsättet. Sjöfåglar som var populära jaktbyten var alfågel, ejder, skrak och knipa. De här fåglarna förekommer också ofta i ortnamn, just på grund av att jakten var en viktig del av vardagen.
Vårjakten var genom tiderna speciellt viktig i skärgården, då man efter en lång vinter igen hade chans att få färskt kött på bordet. Man såg också till att fågelstammarna mådde väl, bl.a. med att sätta uppfågelholkar och skjuta bort rovdjur.
Ett sätt att fånga sjöfågel på 1800-talet var med fågelnät. I Einar Öhmans anteckningar ”Söndagspromenader” berättas det att Halstö-borna under 1800-talet spände upp ett fågelnät mellan Flöksan och Halstö för att fånga aller (alfåglar) under vårarna, då allerna vistas i Östersjön på väg till sina häckningsplatser längre norrut.
Under vårarna, i de rätta förhållandena, satte sig två man på vakt vid var sin lina på var sin sida om sundet, med nätet färdigt uppriggat. För att fåglarna i gryningen skulle komma flygande genom just det här sundet i jakt på mat, skulle vinden blåsa från en viss riktning. När allerna kom flygande knöt man hastigt upp linorna så att nätet föll ner över fåglarna. En tredje person åkte sen ut med båt och plockade upp fåglarna ur nätet och vred nacken av dem.
Man kunde också under vårarna ”fiska” aller på samma sätt som fisk, d.v.s. med nät nersänkta i vattnet, eftersom aller dyker efter mat.
Från Halstö (i början av 1900-talet) berättas det om en dräng som inte lät gynnsamma jakttillfällen gå honom förbi:
”Vi hade en dräng, Frasse, som var mycket intresserad av skytte. Mitt under ett läsförhör ser han från salsdörren ut genom salsfönstret en skrakkull försvinna bakom Örensudden. Han stack sej sakta ut, gick in i kökskammaren, tog ett par av fars gevär och sökte upp kantor Bussmans två söner. Han gav varsitt gevär åt dom, tog sitt från loftet och så bar det av mot Gammelhamnen […] Tvenne skott hördes in i salen, där prosten förvånad avbröt sin betraktelse. Far sökte förgäves Frasses vita lugg i tamburen. Vid uppropet var Frasse närvarande längst bak bland ungdomarna.”
Under 1800-talets slut och in på 1900-talet började jakten bli påfrestande för naturen och detta ledde till omfattande jaktförbud i landet. För att skydda naturen och djuren grundads bl.a. Nothamns naturskyddsområde, ett av Finlands äldsta privata naturskyddsområden, år 1926 (med Rolf Palmgren som den drivande kraften).
