Torpardottern som basade över Halstö
Enligt äldre lagar gick gårdarna i arv från far till son i Finland under nästan hela 1800-talet (lika arvsrätt för män och kvinnor kom år 1878). Kvinnorna hade inte i så mycket att säga till om i övrigt heller: först under senare hälften av 1800-talet (1864) blev ogifta kvinnor myndiga när de fyllde 25. Innan det stod de gifta kvinnorna under sina mäns förmyndarskap, och de ogifta under faderns, den närmaste manliga släktingens eller någon annan mans förmyndarskap.
Även om det inte syntes i de officiella pappren var det en kvinna som under början av 1800-talet ställde och styrde på Halstö.
Kristina Johansdotter Öhman, vars far var torpare på Möllvik i Rösund, kom till Halstö som tjugoett år gammal då hon år 1812 gifte sig med bonden på Halstö, Eric Öhman. Eric hade haft det kämpigt – enligt kyrkböcker dog hans två första fruar i barnsäng. Endast ett av hans dittills sju barn hade överlevt längre än något år. Efter att Kristna och Eric gift sig fick Kristina sin första son år 1813, men han överlevde inte. År 1817 kom dottern Klara och år 1821 sonen Gustav Adolf. Paret fick också en tredje son som dog ett år gammal.
Kristina var, enligt gamla anteckningar, ett ”manhaftigt fruntimmer”. Det berättas att hon jobbade hårt, vilket hon säkert varit van att göra eftersom hon kom från ett torp. Kristina började sin dag då notfolket gav sig ut på fiske 3-4-tiden på morgonen. Det första året hon kom till Halstö röjde hon bort buskar och snår på Alören. Att det här nämns i anteckningarna antyder att det inte var så vanligt att bondfruarna tog sig an sådana sysslor, i alla fall inte på egen hand. Kristina jobbade också med att bränna fall (avfall från linodling) och så och skörda lin, som hon sedan spann till fiskegarn och kläder.
Kristinas man Eric var sjuk, vilket ledde till att man redan då sonen var 11 år skrev över gården på honom. I praktiken var det ändå Kristina som var ansvarig över hemmanet på Halstö, eftersom sonen var så ung. I överlåtandet av gården ingick det också att sonen Gustav Adolf skulle försörja sin syster tills hon gifte sig, och då skulle han betala henne 100 riksdaler som utlöse och ordna bröllop för henne. Eftersom det var fattiga tider var det här en stor summa pengar.
Kristina var 41 då gården skrevs över på hennes son, och då sonen fyllde 18 tog han över som bonde . När sonen sedan gifte sig gick Kristina ”i pension”. Hon flyttade till sin dotter Klara, som bodde i Helsingfors tillsammans med sin man som var fiskhandlare.
