I de lugnaste vatten…

Under världskrigen sattes ungefär 160 000 minor ut i Östersjön, och av dem 60 000 i Finska viken, som efter det andra världskriget var världens mest minerade havsområde.

Både finländarna, tyskarna och Sovjetunionen lade ut sina egna minor på området och de mest minerade områdena vid den finska kusten var utanför Kotka och Fredrikshamn och utanför Porkala.

Minorna var ett problem i skärgården efter första världskriget.

 

Också efter det andra världskrigets slut fortsatte minorna att skörda liv. Under 1940-talet skedde många dödsolyckor på grund av ilandflutna minor som exploderade bland annat då barn lekt med dem, men också då personerna som hittade dem, ofta i samband med fiskefärder, försökte desarmera dem. Det här är tre rubriker ur finlandssvenska dagstidningar mellan åren 1944–1949: ”Exploderande mina krävde tre dödsoffer”, ”Mina dödar två fiskare”, ”Barnen lekte med en ilandfluten mina, som exploderade”. På Halstö skedde också en sådan olycka vintern 1946 då en ilandfluten mina exploderade då man försökte desarmera den.

 

Minröjningen efter vinter- och fortsättningskrigen föll enligt fredsavtalet på Finland. De stora farlederna och största minfälten röjdes efter krigstiden och uppskattningsvis 16 000 minor förstördes fram till år 1950. Minröjningen efter kriget gick till så att minornas ankarlinor fångades upp med en vajer som drogs mellan två båtar. Ankarlinorna fastnade i vajern, och när linan gick av flöt minan upp till ytan. Minan besköts sedan så att den sprängdes.

 

Under vårarna då packisen rörde på sig hördes explosioner runt om i den finländska skärgården då minor detonerade. Fortfarande in på 1960-talet förekom det explosioner i yttre skärgården, då ankarminor som lossnat från sina fästen på botten drev med vinden och detonerade då de stötte emot något.

Ännu i dag finns det stora mängder minor kvar på bottnen i Finska viken – uppskattningsvis över 40 000 minor. Gamla minor förstörs regelbundet, under det senaste året bl.a. på Åland, i Stockholms skärgård och utanför Estland. Tillsammans har flottorna i de baltiska staterna utvecklat metoder som är effektiva för att ta bort minorna, och det finns databaser som över var minorna ligger. I dag tar man också i beaktande hur en explosion påverkar djurlivet på området innan man utför en sprängning.

I dagsläget är minorna inte en direkt fara för allmänheten, eftersom de mekanismer som skulle fått dem att detonera eller sprängas har rostat sönder. Bärgar man dem kan de däremot utgöra en fara eftersom själva sprängämnet finns kvar, och bland annat arbeten på havsbotten försvåras på grund av minorna. Under arbetet med den ryska gasledningen Nord Stream 2 hittades 54 minor som måste sprängas, och samma problem har flera liknande projekt stött på.

Hittar man en mina ska man inte röra vid den själv, utan ringa nödnumret 112.