Isupptagning

Isen har genom tiderna gjort det lättare att röra sig i skärgården vintertid. Då isen håller gör isvägarna många gånger sträckorna kortare. Men isen hade också en annan viktig funktion förr i tiden: den var  länge det enda sättet att kyla ner mat. Is användes systematiskt som kylningsmetod under hela 1800-talet och under den första halvan av 1900-talet, innan kylskåpen så småningom tog över.

Handeln med is var stor under 1800-talet och in på 1900-talet, och bl.a.  Norge var en stor exportör av is. Till yrke kunde man vara iskarl, eller isutkörare, och jobba med att såga upp isblock i sjöar och hav och sedan frakta dem till kunder.

Isupptagningen gjordes när isen var som tjockast, i januari-februari. Man sågade ut stora isblock ur havsisen och släpade sedan upp dem på land. Ofta behövdes en häst till hjälp för att få upp de tunga isblocken.

Isblocken förvarade sedan på varandra i t.ex. stenkällare. Man täckte över isen med sågspån så att den skulle smälta långsammare. Förvarade man isen på rätt sätt kunde den hålla i flera månader. I de nedkylda utrymmena förvarade man sedan matvaror, speciellt mjölk och smör.

Då kylskåpen gjorde entré på allvar efter krigstiden slutade man så småningom att ta tillvara is.